Tar Finansministeriet emot bollen?

08.06.2015 kl. 11:50
I en debattartikel rubricerad ”Hur mycket betalar pensionärerna” (Hbl 27.3.2015) framför debattören Zoe Pohjanvirta ett beaktansvärt förslag.

Hon föreslår att Finansministeriet skulle ”beordra en undersökning av hur mycket dagens pensionärer själva betalar för den vård de får på inrättningar, sjuhus och för hem- och sjukvård, inte att förglömma privata ålderdoms- och servicehem. I denna utredning borde också ingå uppgifter om hur mycket pensionärerna betalar i skatt”. En motsvarande kartläggning har jag tagit upp i många diskussioner .  Dock inte lika konkret som Zoe Pohjanvirta. Är finansministeriet redo att ta emot bollen?

En dylik kartläggning skulle ge en mera nyanserad bild av den ekonomiska börda pensionärerna anses utgöra. Uttalanden både i skrift och i tal ger ofta en bild av att pensionärerna blir ”försörjda” av de yrkesverksamma. Det ökande antalet äldre leder till en växande ”försörjningsbörda”  hör vi ofta, då hotbilder om den framtida ekonomin målas upp. De resurser pensionärerna tillför samhället i egenskap av skattebetalare och konsumenter,  inbegripet konsumenter av vård och omsorg, torde inte vara svåra att räkna ut. Däremot kan det vara svårare att få exakta siffror på de resurser de bidrar med som närståendevårdare, oavlönade vårdare av barnbarn, av sjukliga vänner och anhöriga, som frivilligarbetare... Summorna skulle troligen bli ansenliga.

De ingrepp som gjorts och görs i pensionerna, börjande med det brutna indexet från 1996 – som skulle bli tillfälligt enligt de löften som gavs - till den senaste indexjusteringen där pensionärerna endast fick en förhöjning på 0,4 procent på sin pension, leder självfallet till en minskning av köpkraften och påverkar därmed konsumtionen i samhället. Då de äldre blir i behov av hjälp i form  av stödservice, av hemvård eller anstaltsvård minskar därigenom också deras möjligheter att betala för sig. Samhället måste träda emellan och lappa på då pengarna inte mera räcker till mat och hyra eller till att betala det fulla priset för en vårdplats.

I en insändare i Helsingin Sanomat (29.3.2015) gör doktorn i samhällsvetenskaper Olli Pusa ett intressant tankeexperiment.  Vad skulle hända om pensionsindexen skulle ändras så att pensionärerna bättre än nu kunde betala för sin service? Pensionsfonderna, som nu har en avkastning på över 10 miljarder i året, skulle kanske minska i tillväxt, men samtidigt skulle staten och kommunerna spara i kostnaderna för de äldre.  Enligt Pusa skulle statens skuldbörda minska och därmed också hållbarhetsgapet.

Pensionärshushållens antal var år 2013 nästan 870 000, av dem levde 35 000 hushåll i huvudsak på folkpension. Det är ett stort antal hushåll och ännu fler individer som berörs av de olika formerna av nedskärningar.

Ekonomi och pengar är dock inte allt och kanske inte ens alltid det väsentligaste. Det är också en fråga om attityder, om humanitet och etik, om att ta hand om varandra, att bry sig. För ett par veckor sedan ordnade social- och hälsovårdsministeriet det första Ensamhetsforumet. Man diskuterade den ökande ensamheten som sågs som ett så allvarligt samhällsproblem att det i nästa regeringsprogram borde ingå åtgärder för att minska problemet.  För de många ensamma äldre är ensamheten ofta ofrivillig. Den kan bero på frånvaro av närstående eller på att man är rörelsehindrad eller så sjuklig att man blir fånge i sitt eget hem med korta besök av hemvården som enda kontakt till omvärlden. Ensamhet och otrygghet är för många mera påtagliga än en svag ekonomi.

Nu är de många löftenas tid, löften avges i valprogram, i valbroschyrer, i paneldebatter, i samtal med presumtiva väljare. Många löften och många uttalanden gäller också vård, omsorg och de äldre. De äldre är en pålitlig grupp både vad gäller röstningsaktivitet och partitrogenhet och de är därför en grupp värd att beakta i valtider.   Tyvärr har det ofta visat sig att löftena glöms när valet är förbi.   Det gäller för oss väljare att påminna våra riksdagsledamöter när de väl fått vår röst om vad de som kandidater lovat!

 

Gunvor Brettschneider
Ordförande för Svenska Seniorer i Nyland (SFP)