Detta brev är samtidigt en kallelse till årsmötet den 9.3 2017. Här kommer i alla fall några plock från vår kommande verksamhet:
Regionernas verksamhet bör förstärkas. Vi måste sträva till självstndigare verksamhet eftersom utgångspunkterna är olika. Medel för ändamålet har beviljats. En uppföljning görs i slutet av 2017. För att den äldre befolkningens välbefinnande skall kunna tryggas bör kommunala program uppgöras . Modeller finns , det är mera fråga om vilja.
Förbundet, dvs styrelsen besöker regionerna i mån av möjlighet. Vi bör hålla styrelsemöte i Åbo och Vasa. Seminarier och informationsmöten sker både i förbundets och regionernas regi.
Komunalvalet i april är årets händelse. Kandidatnomineringen är det viktigaste. Alla komuner bör ha kandidater som representerar pensionärerna och våra organisationer.
Vi bör sträva till en riktig information om pensionärernas levnadsvillkor. Politikernas ovilja att se realiteter är ett ständigt problem. Att fokusera intresset på de högsta pensionerna leder till felbedömning av pensionerernas levnadsvillkor rent allmänt. Vi bör informera på rätt sätt. Kandidaterna bör informeras om våra program.
Social och hälsovårdsreformen har diskuterats under hösten i otaliga seminarier och konferenser. Eftersom en helhetsplan aldrig presenterats har diskussionerna mera kretsat kring vad man tycker om det hela. Jour-reformen gjordes som ett separat beslut lösryckt från reformen. Vi skall följa upp det hela. Vi skall vara hoppfulla och delta i debatten.
Vi har utarbetat ett äldrepolitiskt program som godkändes av partistyrelsen med smärre korrigeringar. Vi tycker att programmet är bra och ger samtidigt en inblick i hur de äldre borde ha det. Jag upplevde det som positivt att programmet som förbundsstyrelsen 2006 hade uppgjort nu fick sin uppföljning. Då vi nu går till val hoppas jag att programmet kommer till användning och får den uppmärksamhet den förtjänar. Vi bör komma ihåg att det är ett program med hög målsättning.
Den enskilda pensionärens livsvillkor bör vara huvudmotiv för vårt arbete. Om en pensionär med 40-50 års arbetsliv inte kommer till rätta med sin pension bör alla klockor ringa. Det är fel i systemet om det är så. Under hela sin arbetstid har man varit säker på att försäkringen man varit med om att tjäna ihop bör garantera en trygg pensionstid. Vi har länge talat om ett pensionärsindex. Det finns alla möjligheter att lösa problemet. Det är inte pensionärernas fel att systemet har gått snett.
På något sätt bör samarbetet med pensionärsförbundet aktiveras. Diskussionen i tidningspressen visar tydligt hur vi har olika uppfattningar om hur det är att vara pensionär. Då vi besöker riksdagen förhoppningsvis i april skall vi ta upp de olika uppfattningar. Fast vi inte har förhandlingsrätt har vi ändå rösträtt.
Lasse Hoffman
Förbundsordförande