Många av färjorna hyrs av det statliga bolaget Finferries. Skärgårdstrafiken är alltså inte kostnadsfri överallt, och jämlikhet i förhållande till övrig skärgård uppnås inte.
En året-runt-bebodd skärgård är viktig ur både beredskaps- och säkerhetssynpunkt.
I Egentliga Finland finns fem väglagsfärjor.
En tillfällig förordning har under de senaste tre åren garanterat dessa väglag en ersättning på 85 procent för kostnaderna att driva färjorna.
Förordningens giltighet upphör dock 31.12.2025, och väglagen vet inte vad som sker därefter.
I planen Trafik 12, som fortfarande behandlas parlamentariskt, finns en mycket oroande formulering. Enligt den skulle de enskilda vägfärjorna få 80 procents ersättning ”i mån av anslag”.
Den totala anslagsnivån skulle dock vara betydligt lägre än i dag, och samma anslag skulle dessutom delas med bland annat alla enskilda vägar och broar i Finland.
Svenska Seniorer vill uttrycka en stark oro för de enskilda färjornas framtid. En stor del av befolkningen som bor och lever bakom en väglagsfärja utgörs av äldre.
Risken är stor att färjeförbindelserna inte längre kan upprätthållas om statens stöd blir för litet.
Då riskerar öarna att avfolkas, företagsverksamheten upphöra och fastighetsvärdena rasa. Detta vore inte i linje med skärgårdslagens intentioner och får inte ske.
Svenska Seniorer i Åboland föreslår följande åtgärder:
1. Formuleringen ”i mån av anslag” stryks i underlaget till Trafik 12-planen, och en långsiktig — eller åtminstone till år 2030 — ersättningsnivå på minst 80 procent av kostnaderna tryggas för de enskilda färjorna och färjelägen.
2. Finansieringen av de enskilda färjorna separeras från finansieringen för enskilda vägar i Trafik 12-planen.
Svenska Seniorer i Åboland
Christer Friis, styrelsemedlem
Kjell Wennström, ordförande