seniorlogo


sfp:s logo


 

Medlemsbrev 2/2017

29.11.2017 kl. 22:05
En vårtermin med turbulens är bakom. Inför hösten konstaterar vi följande. Juni månad innehöll vår partidag, sannfinländarnas partidag, regeringskris. Sannfinländarna delades i två grupper och regeringskrisen var över. Här är de stora händelserna som vi om och om fått oss tilldelade från massmedierna.

1.9.2017 Helsingfors

Vår partistyrelse har behandlat SOTE-reformen på varje möte och i samband med regeringskrisen som förorsakades av sannfinländarnas partidag, var SFP färdigt att förhandla om en ny regeringsbas och självfallet revidering av programmet. Den nygamla basen som sedan tog vid gick vidare med gamla premisser. Problemet med Jussi Halla-Aho glömdes bort och utbrytargruppen fick klarsignal både från Sipilä och Orpo. Alla dubier om värdegrund och annat glömdes bort.

Då jag skriver detta har vi just fått besked från regeringen om att man backar gällande valfriheten och en ny lag kommer att utarbetas. Detta i början av juli. Grundlagsutskottet kom ut i slutet av juni med sitt utlåtande som var helt avgörande för reformens framtid. Det har varit klart att propositionen om valfriheten har grundlagsmässiga problem. Varför man trots det gått vidare är rätt märkligt. Vi får se då höstens arbete börjar. Samlingspartiet har en svår sits eftersom man bundit sig kring valfriheten. Utan valfrihet inga landskap har det sagts. Slutresultatet blev ny behandling och ett uppskjutande av hela processen. Vi får se. Svåra beslut blir det för regeringen.

Nog om SOTE. I det följande några synpunkter som jag inhämtat från seminarier samt diskussioner med aktuella forskare. Huvudskaligen kommer uppgifterna från forskare och forskargrupper från Helsingfors universitet.

Pensionärernas ekonomiska situation sammanfattas i det följande. Den genomsnittliga pensionen är 1515 euro i månaden. Männens pension är 1809 euro i månaden och kvinnornas 1272 euro. Jag har i otaliga anföranden påpekat den direkt katastrofala situationen för ensamma kvinnor i synnerhet i tätorterna. Det är svårt att fatta hur man klarar sig i huvudstadsregionen med sina bostadskostnader. En allt större grupp pensionärer slussas till FPA. Är detta verkligen pensionssystemets målsättning.

Pensionärernas antal i olika regioner varierar kraftigt. I Nyland är antalet 21% av befolkningen, i hela landet är det 27% och störst är antalet i Savolax 37%. Det vore intressant att få en analys varför det är så. Regionalpolitiken har säkert sin andel.
För att helhetsbilden skall klarna kan vi konstatera att 6% av den aktiva befolkningen är på arbetslöshetspension, det betyder 218 000 av 16-64 åringarna. Man kan jämföra det med det så kallade ”drop out” systemet i grundskolan. Pensionärer som är i arbetslivet ökar hela tiden. I detta nu är det 13 % som arbetar efter pensionsbeslutet.

De stora årskullarna är ett problem, påstås med en smula illvilja i bagaget. Jag säger detta för det är ju ändå den gruppen som fört landet till vad det nu är, d.v.s. ett av världens välståndssamhällen. År 2015 pensionerdes 77 000 människor i vårt land.
Samtidigt var antalet födda barn 55 000. Katastrofen står bakom knuten säger man. Hur ser det då ut. I Europa åldras befolkningen och antalet arbetsföra minskar. Blir det katastrof. Nej påstår statstikprofessorn Mikko Myrskylä. Den äldre befolkningen skall hållas i arbetslivet och hållas arbetsför. Utbildningen är det viktigaste då det gäller att hålla äldre människor i arbetslivet. Jag påstår bestämt att invandringen har länge hållit befolkningens medelålder på hyfsad nivå. Invandringen har länge hjälpt till att hålla tillväxten positiv. Från 1990-talet till dagens situation har vi fått ungefär 60 000 nyfödda barn per år plus 10 000 huvudsakligen unga invandrare.
Hur ser då framtiden ut för vår äldre befolkning. I vår krets finns människor med verkligt små inkomster men också välbeställda som reser, konsumerar, finns på sommarstugorna samt jobbar på. Marknaden har bara reagerat långsamt då det gäller de äldres behov. Det finns marknader för småföretagande men utvecklingen talar för stora bolag med internationella namn. Är det detta som blir valfriheten. Nu verkar det så.

Politiken avgör också de äldres situation. De röstberättigades medelålder är nu kring 50. Riksdagens medelålder är 47 år. Emellanåt befarar man att pensionärerna bara ser till den egna gruppen. Detta är en myt. I alla tider har de äldre önskat förbättra kommande generationers liv. Så också nu. De äldre röstar mera enligt sin sociala status, utbildning samt boendeort. Detta enligt akademiforskare Hanna Wass. Hanna Wass påstår också att de äldre är mer konservativa och försvarar gamla värderingar. Jag håller inte med. Skiljelinjerna har förändrats. Höger/vänsteraxeln är bruten. Nu gäller skiljelinjerna mellan de värdekonservativa och den rödgröna axeln. Var står vi?

Till slut återvänder vi till SOTE. Den äldre befolkningen blir äldre och olika sjukdomar följer med.
År 2030 är pensionärernas antal ungefär 25% av vår befolkning d.v.s. en alldeles bra nivå. Det som blir en utmaning är antalet minnessjuka vilkas antal ökat till 13% eller närmare 200 000. Det blir en verklig utmaning. Nu skall åtgärder vidtas.


Lasse Hoffman
Förbundsordförande