2013 kan anses som något av ett märkesår för äldreomsorgen i Finland. Den i åratal planerade äldreomsorgslagen trädde i kraft den 1 juli och ungefär samtidigt publicerades den förnyade kvalitetsrekommendationen för att trygga ett bra åldrande och förbättra servicen. Helt nya stipulationer i lagen samt strängare nationella mål i kvalitetsrekomendationen utgör enorma utmaningar för alla aktörer, speciellt kommuner, inom äldreomsorgen. I detta uttalande önskar förbundet peka på vissa centrala frågor i implementeringen av de nya bestämmmelserna.
Äldreråden bör ges reella verksamhetsbetingelser för att kunna ta sig den centrala roll som språkrör för de äldre, vilket var riksdagens intention vid intagandet av stadgandet om äldreråd i äldreomsorgslagen. Kommunerna bör se till att äldreråden, på sätt som äldreomsorgslagen förutsätter, tas med i beredning, utvärdering och uppföljning av frågor av väsentlig betydelse för de äldres hälsa och välfärd.
Vid uppgörandet av den lagstadgade äldreomsorgsplanen bör speciell uppmärksamhet fästas vid ansvarsfördelningen mellan olika kommunala verksamheter så att ingen för de äldre viktig verksamhetsform blir åsidosatt. I dessa ekonomiskt kärva tider blir samarbetet med utomstående aktörer, speciellt tredje sektorn, allt viktigare. En särskild plan för detta samarbete vore skäl att utarbeta.
Lagstiftaren har inte för intet intagit en skild paragraf om ledarskap i äldreomsorgslagen. Ledarskapets stora betydelse måste därför medvetandegöras på äldreomsorgens olika nivåer. Kompetenshöjning inom såväl den operativa ledningen som inom närledarskapet är motiverad. Vårdpersonalens vidareutbildning är också viktig för att till fullo skapa förutsättningar för en modern, klientorienterad vårdkultur inom ramen för ett rehabiliterande och salutogent (hälsoorienterat) arbetssätt, där man fokuserar på faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa mer än vad som orsakar sjukdom
För att den av regerigen aviserade successiva avvecklingen av institutionsvård ska lyckas bör stora satsningar göras speciellt på hemvård. Den nedåtgående trenden i utbudet av hemvårdstjänster mellan 2011 och 2012 måste brytas.
En planerad reform av lagstiftningen om närståendevård bör av samma orsaker ges hög prioritet för att stärka närståendevårdarnas ställning, bl.a. genom nationella grunder för beviljande av vårdarvoden samt arvodets storlek i de olika arvodesklasserna.
För att få bukt med de galopperande kostnaderna för vård av minnessjuka är det i samhällets intresse att satsa på forskning bl.a. för att hitta kostnadseffektiva metoder för tidig diagnostisering.
Läkemedelsrelaterade problem är rätt vanliga bland de äldre. Hanteringen av läkemedelsbiverkningar (fel doser, olämpliga läkemedel, interaktioner) binder upp stora resurser inom sjukvård och omsorg samtidigt som problemen sänker den drabbades livskvalitet. Fördenskull bör kommunerna ta till sig bestämmelsen i ovannämnda kvalitetsrekommendation om att en personlig plan för läkemedelsbehandling bör göras upp för personer som använder många läkemedel. En årlig justering av planen och regelbunden uppföljning av medicineringen är också av stor vikt.
Vid den förestående revideringen av upphandlingslagstiftningen bör speciell uppmärksamhet fästas vid kvalitet framom pris vid upphandling av äldreomsorgstjänster. Enligt regeringsprogrammet ska det undersökas om en mera begränsad tillämpning av upphandlingslagen är möjlig i situationer där det är fråga om särskilt sårbara klienter (bl.a. funktionshindrade, åldringar, barn) eller vid ordnandet av långsiktiga tjänster eller tjänster som sällan behövs. Vi äldre hyser förhoppning om att denna utredning ska leda till ett för oss gynnsamt resultat.
Devisen ”Kultur förlänger livet” passar väl in på de äldre. Det har i doktorsavhandlingar både i Finland och Sverige kunnat påvisas att kulturaktiviteter har en betydade, positiv effekt på mänskors hälsotillstånd. De äldre är på denna punkt inga undantag.
Varje mänska bör ha rätt till god palliativ (lindrande) vård i livets slutskede. Idag får endast var fjärde patient det. Primärt ligger ansvaret för utvidgad palliativ vård hos vårdgivarna, men vi kan alla medverka via ett bidrag till insamlingen Gemensamt Ansvar 2014, från vilken en del av intäkterna går till att förbättra terminalvården. Eller skriva på det medborgarinitiativ om en terminalvårdslag, för vilket en namninsamling startats i februari i år med sikte på de 50 000 namn som krävs för att initiativet ska kunna upptas till behandling i riksdagen.
Vi äldre bör själva dra vårt strå till stacken för att upprätthålla en så god funktionsförmåga som möjligt. I korthet handlar det om fysisk aktivitet, bra matvanor, nätverk och gemenskap samt säkerhet i hemmet. Livsstilssjukdomar (exempelvis höjd kolesterolhalt, diabetes, övervikt) följer kanske med upp i åren. Mycket kan dock göras av individen själv, vilket de flesta troligen inser. Problemet är tyvärr alltför ofta att insikten inte omsätts i praktisk handling. Men må vi ge oss själva löfte om att 2014 ska bli ett år av förändring!