Den nya lagen har samma målgrupper som den nu gällande: barn, personer med funktionsnedsättning samt äldre. Det nya är att vården ska kunna ges också i den vårdbehövandes hem samt i form av professionell (privat) familjevård.
I motiveringarna till lagförslaget sägs bland annat: ”Kortvarig familjevård har konstaterats fungera bra till exempel som stöd för närståendevård. Långvarig familjevård kan i sin tur vara ett bra alternativ när den äldre personen av en eller annan orsak inte längre kan bo ensam, men inte heller har behov av institutionsvård. Målet med familjevårdslagstiftningen hänger samman med hur målen i det strukturpolitiska programmet uppnås, bland annat minskandet av institutionsvården av äldre”. Mot denna bakgrund bör alla tänkbara åtgärder vidtas för att familjevård för äldre ska få en större spridning än den har idag. Ett sätt vore att åtminstone något justera vårdarvodets storlek, som föreslås bli detsamma som i nuvarande lag, d.vs. minst 679,71 euro per kalendermånad per vårdbehövande. När man beaktar att minimilönen rör sig omkring 1 500 euro/mån och att vårdgivaren vid heltidsfamiljevård är bunden i princip dygnet runt kan detta minimiarvode med fog anses oskäligt lågt.
En brist är också att det anges endast ett belopp för vårdarvodets minimistorlek. Eftersom familjevård kan ges endera som dygnetruntvård eller som deltidsvård (dagvård eller nattvård) vore det skäl att - med tanke på möjligast enhetlig storlek på vårdarvodet i hela landet - ange minimistorlek för bägge alternativen. Så var fallet under några års tid i början av 2000-talet.
Ett sätt att locka nya familjevårdare vore också att förbätttra reglerna för ledighet. Lagförslaget utgår från nu gällande bestämmelse om en dag per kalendermånad. Den i början nämnda arbetsgruppen föreslog 1 1/2 dag per kalendermånad, branshorganisationen Perheliitto tre dagar, samma som närståendevårdare är berättigade till. Skäligt vore att följa åtminstone arbetsgruppens förslag.
Förutom vårdarvode är familjevårdarna berättigade till olika slags ersättningar. Den största, fortlöpande ersättningen (kostnadsersättning) är enligt lagförslaget minst 406,58 euro per kalendermånad per person i familjevård. Ingenting sägs om ersättningens skattemässiga behandling. I praktiken lär systemet fungera så att i den slutgiltiga bekattningen är ersättningen skattefri. För att undvika onödig byråkrati vore ett tillägg om dess skattefrihet på sin plats.
I lagförslaget påpekas att lagberedningen begränsas av det faktum att det inte finns några anslag för statsandelar till kommunerna för revidering av lagen, utan reformen ska genomföras kostnadsneutralt. Påpekandet ter sig inkonsekvent mot bakgrunden av att ett av huvudmålen för revideringen är att minska institutionsvården av äldre. För att det ska lyckas behövs flera familjevårdare, vilket i sin tur kräver åtgärder för att göra denna vårdform attraktivare än den är idag. I det föregående har getts exempel på dylika åtgärder, vilka visserligen fördyrar vårdformen, men i och med minskad institutionsvård som följd av utökad familjevård tenderar slutresultatet att bli kostnadsneutralt.
Vår innersta förhoppning är att våra synpunkter tas i beaktande vid lagförslagets behandling i riksdagen.
Förbundet Svenska Seniorer i Finland rf