Ytterligare: Vi fäster oss alltför mycket i dagens äldreomsorg vid den fysiska kapaciteten som grund för boende på institution. Den mentala sidan borde ha lika stor tyngd. Ensamhet, utanförskap, otrygghet, begynnande minnessjukdomar bör också beaktas då behovet av institutionsboende bedöms.
Ett par inlägg då kostnaderna för äldreomsorgen diskuterades gav dock en missvisande bild av verkligheten: Den ena började med – ”Vi, som betalar skatt ....” De äldre betalar också skatt, behov av omsorg leder inte till skattebefrielse! Många betalar t o m i proportion mera än en löntagare med samma inkomster, då att de inte har rätt till olika avdrag. Det andra inlägget gällde en utredning som Institutet för hälsa och välfärd som man refererade till. Den påvisade att de yngre inte var lika villiga att betala för sin vård på äldre dar som de äldre. De äldre var villigare ”att delta i kostnaderna, satsa egna pengar på vården...”, sade debattören. Alla äldre betalar redan nu för sin vård efter förmåga! Den som bor på anstalt får behålla 15-20% av sina nettoinkomster för personliga behov, resten tas som avgift för vården. De äldre betalar likaså för hemvård och andra stödtjänster. En äldre dam, som nyligen blivit beviljad hemvård, frågade gråtande om råd i telefon. Efter att hon betalat för hemvården, hyran och andra fasta utgifter hade hon 80 euro kvar i månaden till matinköp.
Gratisvård eller skattebefrielse gäller lika litet de äldre som andra grupper i samhället! Tyvärr hör man ofta motsvarande inexakta yttranden särskilt då äldreomsorgen diskuteras.
Gunvor Brettschneider
Helsingfors
Ordförande för Svenska Seniorer i Nyland rf