Temat för dagen löd: ”Vem har ansvaret för att förebygga (ofrivillig) ensamhet hos äldre?” Carmela Kärr presenterade aktuell forskning om ensamhet bland äldre i Finland, med särskilt fokus på Österbotten.
Vad visar forskningen?
Forskningen granskar tre centrala aspekter av sociala relationer: hur många relationer en person har, hur ofta kontakterna sker samt hur relationernas kvalitet upplevs.
Kärr betonade att den mest skadliga formen av ensamhet är den som är långvarig och ofrivillig. Det handlar inte enbart om att vara ensam, utan om den subjektiva upplevelsen av ensamhet. Den äldre personen kan uppleva negativa känslor och känna att de sociala relationerna inte motsvarar de egna förväntningarna.
Samtidigt påpekade hon att ensamhet inte alltid behöver vara något negativt. Vissa mer introverta personer kan vara fullt nöjda med ett mindre socialt nätverk, till exempel familjen.
Riskfaktorer att uppmärksamma
Föreläsningen lyfte fram flera faktorer som kan öka risken för ensamhet. Bland de sociodemografiska faktorerna nämndes kön, utbildningsnivå, att vara änka eller änkling samt en svag ekonomisk situation.
Även miljömässiga faktorer spelar en viktig roll. Det kan handla om svag tillit till andra människor, låg känsla av trygghet, brist på gemenskap och delaktighet samt erfarenheter av åldersrasism.
Därtill finns åldersrelaterade faktorer såsom depression och svag mental hälsa, vilka tydligt kopplas till ökad ensamhet.
Funktionsförmågan har också betydelse. Mätinstrument som IADL, som mäter förmågan att klara instrumentella vardagsaktiviteter, och PADL, som mäter personliga dagliga aktiviteter såsom hygien, visar att behov av hjälp ofta sammanfaller med en högre risk för ensamhet.
Allvarliga konsekvenser
Ensamhet är inte bara en känsla utan den påverkar även hälsan. Forskningen visar samband mellan långvarig ensamhet och ökad dödlighet, hjärt- och kärlsjukdomar, depression, psykisk ohälsa samt stroke.
Skillnader i Österbotten
I Österbotten framträder skillnader mellan språkgrupper. Finskspråkiga äldre är enligt studierna mer exponerade för flera riskfaktorer för ensamhet.
Hos finlandssvenskar är det i stället särskilt dålig självskattad hälsa och depression som framträder som tydliga riskfaktorer.
Kärr lyfte fram betydelsen av social identitet. Grupptillhörighet och etnolingvistisk identitet kan fungera som skyddande faktorer. Sammanhang där gemenskap, delaktighet och kulturell tillhörighet stärks har därför stor betydelse.
Den mest utsatta gruppen i undersökningen visade sig vara personer med finska som modersmål, i åldern 85 år eller äldre, som var änkor eller änklingar, som skattade sin hälsa som dålig och som upplevt ålderism.
Engagerad diskussion
Efter föreläsningen följde en livlig och engagerad diskussion. Deltagarna reflekterade kring hur ensamhet kan förebyggas, både genom samhällets ansvar, tredje sektorns insatser och individens eget engagemang.
En samhällsfråga
Ensamhet påverkar inte bara individen utan hela samhället. Ekonomiska beräkningar visar att kostnaden kan uppgå till cirka 11 300 euro per ensam person och år, vilket på nationell nivå innebär betydande summor.
Vägen framåt
Mötet enades om vikten av att stärka jämlikheten, främja folkhälsan, värna kulturella värderingar, motverka åldersdiskriminering och våga tala öppet om ensamhet.
Budskapet var tydligt: Gemenskap är en investering som lönar sig, både mänskligt och samhällsekonomiskt.
.jpeg)